Herr Jacke

senaste tiden har jag blivit lite lat av mig vad beträffar jobb tycker jag. under mitt första år jobbade jag första månaderna heltid plus extra minst 2 dagar i veckan. nu hamnar jag mellan 75%-90% på mitt vanliga jobb och knappt ens två gånger extra per månad!

visst, jag jobbade extra när det var julbord, men inte så pass mycket som jag hade velat. därför satt jag precis på facebook och tänkte starta en grupp där jag annonserar om att jag söker extra. vad som helst, när som helst. nästan. i samma veva mailade jag min chef och frågade om vi inte hade några kunder som behövde kvällsarbetare. sekunden efter ringer hon upp och skrattar.

det visade sig att hon har haft mig i åtanke beträffande just detta och ska nästa vecka sätta sig ner och prata om detta med en herre. en herre som sökte personal tidigare i veckan för att servera på gaygalan. men han hade inte hört av sig till henne utan andra i hennes omgivning - mycket dumt gjort. annars hade jag varit där. på gaygalan och gjort ett fantastiskt jobb! dock så skiljer ju sig detta från det personal center egentligen jobbar med. de arbetar ju mer med administrativt arbete som reception och så vidare, men det är ju aldrig fel att testa nya banor.

ett stort hurra!

får se bara vart detta leder för jag är i stort behov av ett extra arbete. foresta kan jag inte längre förlita mig på, oavsett hur mycket jag erbjuder mig att jag kan jobba. antingen går det inte in förr herr restaurangchef eller så stör han sig från en incident som inträffade någon gång förra året..

jag förklarar: jag städar undan i restaurangen efter att jag STÄNGT frukosten. just det, stängt! eftersom jag arbetade så hårt tog jag av mig skjortan och iklädd linne fortsatte städa. herr restaurangchef kommer in med sällskap som han ska intervjua inför ett arbete. han får syn på mig och ler snett mot mig och påpekar lite vänligt att det är rätt oanständigt att endast jobba i linne. visst, om det fortfarande var gäster kvar så ja! men jag hade som sagt stängt och låst allt. att han sen väljer att ha intervjun i restaurangen kan jag inte ha en jävla aning om.

efter denna incident, tror det var våren 2008, fick jag allt mindre pass. fick två pass i början av sommaren sen fick jag inga mer tider förrän i oktober. TACK för den känner jag. även fast jag långt innan sommaren sa att jag mer än GÄRNA kunde jobba, varpå han svarade "ja, men det ska du. i sommar blir det rätt mycket jobb"
jo, men man tackar! anställer sommarvikarier istället. dumt, mycket dumtt. och himla frustrerande. men tacksam är jag för att jag fick "börja igen" i oktober, fram tills nu. när jag var där förra veckan har han anställt ännu en ny som är en god vän till honom. mig skiter han i. det stör jag mig på. FÖR JAG GÖR ETT FÖRBANNAT BRA JOBB! sliter som ett djur när jag är där. och äter som ett djur, men det går liksom dubbelt upp. jag måste ju väga upp all energi jag gör av med.

från 17.00-21.00 ska jag tvätta. min initiala plan var att jag under tiden skulle sitta ner och söka jobb. kolla efter extra jobb. knåpa och skrapa på mitt CV. förbättra. men så kände jag imorse att jag hellre tränar. något jag gjorde igår och idag känner av lite i sätesmuskeln. åh så skönt det kan vara med träningsvärk. man känner att man gjort något och när man väl kommer in i det är det inte ens jobbigt. bara befriande.

så min nya tanke var att jag skulle träna ist. springa mellan tvätt och träning och sen efteråt ta tag i jobbsökandet. men så ringde jessica. jessica som jag tidigare idag tänkte på och saknade. hon bjöd in till vin hemma hos henne ikväll. så nu gör jag det istället. fast tvätta måste jag göra så det ska jag. och träna tror jag nog fan att jag gör också. då kan jag bara dricka med gott samvete.

men jobbsök blir det däremot inte. ska försöka ta tag i det nu på eftermiddagen på jobbet istället. lite smått.

sen dess att jag gick i sjunde klass (tror jag) fram tills att jag flyttade hem ifrån hösten efter gymnasiet har jag haft mitt alldeles egna krypin. visst, det har väl alla haft, men mitt var mer avskiljt skulle jag vill tro och påstå.
det låg i källaren. jag hade i princip hela nedervåningen för mig själv då det mest var liv och rörelse på första planet. nere hos mig tvättades det bara och bastades. och självklart så hämtades det potatis i potatiskällaren. men förutom det så var jag helt själv.

var dag jag kom hem från skolan hängde jag av mig, sprang raka spåret ner till mitt rum och satte igång datorn. upp för att käka, ibland kanske göra någon läxa framför tvn, men sen så var det mitt rum som gällde.
till en början när jag bodde där var det blåa taperter (min syster inredde så) med en heltäckningsmatta. jag gillade att ha det mjukt och gosigt under fötterna men det sätter sig mycket i en sådan matta. första gången jag gjorde om har jag för mig att det blev beiga väggar och två olika tjocka border jag målade dit i en mörkare nyans, mitt på väggen. heltäckningsmattan försvann också tror jag. sen målade jag bort borderna och gjorde en fondvägg har jag för mig. och sist målade jag alla väggar ljusa samt taket vitt.
taket minns jag var ett riktigt helvete. stod med mina fruktansvärt fula pilotglajjer i gultglas och rollade. i shorts. hela jag var vitspräcklig när jag var klar. och självklart hade jag ont i nacken. men fint blev det.

inredningen har diffat en hel del också. det började med vad jag vill minnas en bäddsoffa. ja, en bäddsoffa! i blått! som jag hade haft till mitt blå/orange stora och avlånga rum på övervåningen. i den förlorade jag även min oskuld. vilka minnen. hade även ett skrivbord, så klart.
i början när jag bodde där nere var jag riktigt straight och hade över en massa brudar. jag och danne och tjejerna. spelade CS gjorde jag också och antingen hade danne datan hos mig eller jag hos honom så vi kunde anordna mindre lan. nå vidare duktig på CS kan jag inte påstå att jag var, men herre, roligt var det i varje fall.

sen blev det en säng OCH en soffa. i princip det enda som fanns i rummet. jag var tillsammans med sofie och danne med lina. och då spelades det mycket CS och tankades filmer.
vidare, hur väggarna var tapetserade minns jag inte, tog jag ut soffan och ställde in en till säng. två nittiosängar och ett skrivbord var det enda som fanns plats. i bredd med sängen var det inte mycket utrymme. knappt en halvmeter. men jag gillade det - man kunde bara dyka in i rummet.

jo, nu kom jag ihåg en sak! vid sista make-over-tillfället målade jag min dörr också! brun om jag inte minns fel. den var fult träfärgad först. men jag ville ha en kontrast mot de ljusa väggarna. fönsterkarmarna målade jag helvita.

och nytt, mellanbrunt eller ljust trägolv la jag in. och självklart har min röda plexiglas lampa jag gjorde i träslöjden följt med hela tiden. under sängen har den stått och lyst upp rummet. lite porrigt och romantiskt. precis som det ska vara. en fin mix. en bra balans. röda och genomskinliga ljushållare hade jag mest över allt.
och det sista bordet jag satte upp var ett slags barbord. pappa och jag snickrade ihop ett par högre ben och sen målade jag den befintliga skrivbordsskivan i svart metall färg. jag minns att det år för färgen att torka. och tjockt blev det.

vid sista make-overn satte jag upp en stång på väggen som man kunde hänga krokar i. i varje krok hängde jag mina jeans. och en fräsig, riktigt snygg spotlight som sken ner och lyste upp mina plagg. jag minns att jag fick mycket kredd för hur coolt det såg ut. min synliga garderob. ja, det var fina tider! och jag var himla nöjd och trivdes med mina jeans som jag nu fick åskåda. jämt och ständigt.

det jag egentligen ville komma fram till var hur trygg jag kände mig där. där nere för mig själv. två små fönster uppe, längst upp, i höjd med taket. där utanför låg gräsmattan. många kvällar låg jag och stirrade ut på månen som sken utanför. tog en massa kort på den gjorde jag också. tog kort mest hela tiden på den tiden faktiskt. tiden tiden.

jag kunde alltid vara ifred. jag stördes aldrig av de där uppe. det hördes knappt av. antingen hände inte så mycket på övervåningen eller så spelade jag på tok för hög musik att jag knappt hörde mig själv. men jag trivdes. jag hade endast mig själv att vända mig till. jag förde många samtal med mig själv. mina hjärtesorger printade jag ner i ett dokument på datan som jag än har sparat. min tid med jennifer och hur ont det gjorde mig att se oss gå skilda vägar. allt sådant skrev jag ner, när det smärtade som mest.

och musik. musik var. ja, vackert. det kan få en i så god stämning. det intensifierar den känsla man redan känner. någon speciell musik minns jag dock inte, hur än mycket jag skulle vilja. det skulle vara regina spektor som jag lyssnade mycket på i slutet av gymnasiet. när jag pluggade film. varje gång jag lyssnar till regina minns jag mina långa nätter med filmarbeten. när jag satt i skolan och redigerade.
men jag vill minnas fler sånger. fler artister som gjorde min vardag. men, jag gör inte det. fan.

jag saknar. mitt rum. min trygghet. jag vill att den ska infinna sig på nytt nu när jag bor i den lägenheten jag bor i nu. skumpan. mitt och niklas place. men det är för stort. det är inte samma sak som mitt rum. det var fyrkantigt och cirkus 16 kvm. nu bor vi på ca 55. en helt annan sak. dessutom delar vi sovrum så jag kan inte få den där personliga feelingen över rummet. det går bara inte. dessutom kan jag inte göra något åt väggarna. jag kan inte inreda efter humör.

vart jag flyttar nästa gång vet jag inte. eller när det blir. men jag vet att jag snart börjar bli less på att flytta runt. jag vill ha en liten lägenhet. ovanför ett fik. på en gränd. i en mys stad. helst inte sverige. helst usa eller något dekadent så som paris. det vore något. eller ovanför en skivaffär. i lokalen under mig ska det i alla fall finnas någon jag finner kärlek för. inte kärlek kärlek utan mer gemenskap. vi ska finna varandra, lära känna varandra.
jag vill kunna sitta i fönstret och blicka ut. och arbeta med människor som inspirerar. jobba med något jag brinner för. exakt vad det är vet jag inte, men något där jag ständigt har saker i luften. där jag springer mellan ena stället till det andra. så att jag sen kan andas när jag kommer hem. jag vill kippa efter luft så kan jag känna mig som ny, som hel, när jag kommer hem.


fan vad jag vill göra något drastiskt. men först ska jag försöka jobba aset av mig. måste bara finna ett nytt extra jobb. ska försöka ta tag i det imorn kväll. ja, herre min vilket fredagsmys! jag och kers smider ju stora för att resa till asien i höst. det hemskaste med allt är ju att när vi kommer hem igen kommer vara totalt pank (vad jag kan tänka mig) samt bli än mer deprimerade. först så är det MÖRKT och sen så kommer man kanske inte direkt ha några planer. utan pengar kan jag ju knappast flytta till den där mysiga lägenheten i någonstans i usa (helst new york då så klart. kan ju inte vara sämre än många andra) eller paris. ja, men då ska man ju kunna den där franskan också. kanske plugga franska då?

äh. livet är skit ibland. men jag ska vara glad att jag är här dock. och det är jag.

fram till 07.40 var jag obokad imorse. nu sitter jag i årstaberg på nordic bake off och gottar mig. klockan är bara 10.17 och jag har ätit en halv dumlemuffin och en brownie! i köket står det kartongvis med morotskaka, någon bärpaj och morotskaka! samt fler muffins och brownies.

den här dagen kommer bli min död. får se till att träna lite ikväll kanske. eller..

vet du vad jag tror?
jag tror att du är bekväm. och litet rädd.

det är nog en del i det stora pusslet. ett pussel som jag såg mig lösa, men som jag inte får alla bitar till. just för tillfället har jag inga bitar alls.