no more STS aupair

yes, det är sant. de ringde från USA igår och sa att de skulle cancel my application since its been active for one year.
those are the rules.. hon välkomnade mig dock att söka om för det som var the main reason for the cancellation var "medical history" och "police report"

får se vad som händer. just nu känner jag inte riktigt att jag vill lägga ut två tusen, om de nu ber mig betala "application fee" också, för något jag inte vill.
JAG SKULLE HA FÅTT EN FAMILJ I OKTOBER SÅ HADE DET HÄR ALDRIG HÄNT! fast å andra sidan trivs jag väldigt bra med allt som hänt i mitt liv sen oktober. oh ja.


vad fan klagar jag för.


decision

svarade just på ett mail från en potentiell host family ifrån seattle att jag tyvärr "postponar" min resa till usa.
sad, but true. och behövligt.

nu kan jag andas lättare i fortsättningen... hoppas jag

i need help! HELP!

madre min mia!

telefonintervjun igår gick väl an men jag var nervös, det medger jag. familjen verkar toppen och läget verkar helt toppen.
det är en liten by utanför new york city som heter Irvington med cirka 7000 invånare och det finns au-pairer i närheten. det ska även tydligen finnas en au-pair vid namn Micke bara någon minut ifrån min possibly future host family. det är ju spännande.

det är två grabbar på elva och tolv som jag ska ta hand om. två-tre dagar i veckan behöver de skjuts på morgonen runt 7.30 och det är ingefär en biltur på 45 minuter. sen är jag ledig fram till tre på eftermiddagen & jobbar till åtta på kvällen. om inte annat är jag övriga dagar ledig fram till tre på eftermiddagen ifall inte den yngsta pojken missar skolbussen.. :)

mamman i familjen var jätte trevlig och är en stay-at-home-mom. hon håller på och skriver en bok, spelar tennis, tar hundarna för en springtur, skriver poesi och undervisar en skrivklass en gång i veckan.
pappan jobbar med naturfrågar i washington dc så han är endast hemma på helgerna. han är både president & ceo på det här företaget som mamman sa sig vara världens största för att rädda världen. AS BRA! jag delar ju också det intresset och kommer säkerligen göra det mer om jag kommer dit till USA.

min uppgift vad beträffar pojkarna är mest att skjutsa dem till deras olika träningar som ligger ungefär 45 minuter bort där de spelar tennis. och medan de har sin träning finns där ett gym som deras tidigare au-pairer brukar träna på under tiden vilket är toppen! annars är det bara mest att hänga med pojkarna och så efter skolan. bara ha trevligt helt enkelt! :D

fick även prata med deras nuvarande au-pair, en svensk kille från östersund. det kändes skönt. han berättade att han verkligen trivdes och att de flesta brukar säga att de har hamnat hos en toppen familj men han sa att den här familjen verkligen var super! allt är ju bara positivt! sen kör de även en toyota prius! me like! och en lexus suv hybrid så även där är miljövänligare än en vanlig! like like like!

och om jag åker kommer jag att få bo i pool huset där det finns eget kök, vardagsrum och sovrum. plus att det bara är några kliv i från poolen! yes. så jag kommer få min privacy och familjen är mycket för att man tar dit kompisar och har inga problem alls med att man är ute sent. mamman sa att ifall jag skulle jobba sent nån kväll är det ju bara "to tell your friends that you'll join them at ten or eleven". och deras nuvarande au-pair använder bilen mycket på sin fritid så den kommer jag att ha tillgång. och gym finns det i närheten också, cirka 5 min med bil. och till metron är det gång avstånd som tar en in till manhattan! kan det bli bättre?

varför tvekar jag ens?

jo, därför.. eftersom pappan jobbar i washington så planerar de en flytt dit i augusti. så först blir det isf fyra-fem månader i new york och resterande i dc. visst, det kommer säkert bli jobbigt att lämna alla vänner som man förhoppningsvis fått i new york men de flesta är ju även de au-pairer och ska åka hem någon gång. alla kommer inte samma dag som jag. och jag kommer bara att få se mer av usa vilket inte alls är dåligt. har även hört att dc är trevligt! och deras nuvarande au-pair som jag talade med sa att det endast kostar cirka 250 svenska kronor att åka med bussen från DC till NY och det tar cirka fyra timmar. så skulle jag ha en underbart bra vän i NY är det bara att ta bussen en ledig helg eller så :)

vad beträffar semester har de ett sommar hus på beach island dit de brukar åka. :) och nyligen hade de varit i Vermont och åkt skidor. ja, tack gärna!


men det känns bara jobbigt att åka. så främmande. men det visste jag att det skulle vara. ett helt år. jag vet att det kommer kännas tungt emellenåt men det här ju faktiskt något jag har velat större delar av mitt liv - attt få komma till usa. och nu har jag världens chans. så varför inte ta den? jo, för först måste familjen verkligen vilja ha mig och under intervjun sa mamman att hon såg att jag kom i slutet på mars. men det var under intervjun och jag presenterade mig inte så bra. men förhoppningsvis har de överseende över att jag var nervös, man kan ju hoppas.
om jag åker i slutet av mars kommer deras nuvarande au-pair introducera mig för stället och det känns toppen. men hallå, SLUTET AV MARS ÄR SNART!

andra tankar jag haft är om jag skulle ändra avresedatum till efter sommaren. dels för att få leva livet här i sthlm en sommar och bara njuta av de sällskap som jag har nu, för det trivs jag med. men vad fan, sthlm finns ju kvar! och förhoppningsvis de vänner jag har här. och med tanke på ens jobbsituation har jag ju inte världens roligaste jobb. det går upp & ner.  och att få interacta med människor irl skulle vara så jävla skönt! inte bara över telen även om det har sina fördelar.
men skulle jag resa efter sommaren skulle det innebära att jag bott hemifrån och på egen hand i ett helt år. vem vill då flytta hem till en helt främmande familj? det är väl lika bra att jag passar på nu när jag inte vant mig alltför mycket. och dessutom kommer jag ju att ha mitt poolhouse att bo i där jag kan vara för mig själv.


snälla, skriv några rader och hjälp mig bestämma mig! kära kära vänner..

second family alert!

nu har minsann en ny familj, även denna från new york, hört av sig!
det har till och med utvecklats så att de kommer ringa i helgen. wow wow, jag är spänd!

hur som helst så bor de, med tåget taget, en halvtimme! ifrån new york central station! oh my fucking god.
heaven med andra ord.

även här är det två pojkar som ska tas hand om.
12 och 13 är de. familjen har haft två (eller om de var tre) au-pairer tidigare från sverigen.
sverige har sin charm. hoppas även jag är en del av den charmen.


wish me good luck mates!

no new york :(

hade en liten mail korrespondens med familjen i new york men efter tag kom det fram att vi inte passar riktigt.
de har en speciell syn på en viss sak som inte kom överens med mig. vilket var hemskt synd. annars hade jag kanske varit på väg till new york om si så där en månad.

men det får bli en annan gång, HOPPAS jag.

family alert! family alert!

shit my pants off!

en family from new york, eller närmare bestämt centerport, har hört av sig!
de har tre söner,

robert, 15
christopher, 13
michael, 12

och jag vet fan inte vad jag ska ta mig till!

saken är även den att de är den första family som verkligen visar ett intresse. de skickade ett personligt mail utöver notificationen man får från au-pair förmedlingen. exciting!

men saken är även den frågan om jag verkligen vill det här? jag har ju mitt liv i sthlm nu. jag vill inte här ifrån än. mitt tidigaste avresedatum till usa är 6 april. det är snart. fast det kanske är lika bra - om jag nu kommer iväg. ska jag iväg så ska jag iväg snart! jag vill hinna med mycket i mitt liv ;)


SHIT DET HÄR ÄR SVÅRT!

har svarat på mailet deras alldeles nyss och får se vad som händer. förhoppningsvis har jag en telefonintervju med dem i helgen? :)

another family

nu har en till familj satt upp mig för telefon intervju - HJÄLP!

den här gången är det två barn, 5 och 9 - killar båda två.
de bor i Fairfax Virginia, lite utanför Washington D.C.


det är verkligen MYCKET surr i min hjärna nu. rätt jobbigt.
får se om de ringer, den andra familjer har inte gjort det än..

d(f)uck driver

Hade i tanken att jag snart skulle vara klar med Driver och ha vacker fint litet körkortsbevis i handen, men icke då.
De ska bara tjäna en massa pengar!

- Ja, du ska ju ha minst kört fyra lektioner till innan vi kan sätta upp dig på halkbana.. Så att, det får bli den 15 augusti.
- JA MEN TACK SÅ HEMSKT JÄVLA MYCKET!

Bara för att jag jobbar och inte vill köra så fucking jävla mycket på driver så får det väl bli så då.
Jag blir så less..

Med andra ord; USA - början av 2009 kanske?
BLÄ! Jag orkar inte med den där jävla väntan...

second guessing

Nu börjar det gå utför, eller, uppför kanske rent sagt?
Så här ligger det till; jag har varit antagen till AuPairCare sen maj och än har ingen familj hört av sig. Visst, jag har sagt det förr - jag har inget körkort och det är anledningen till att ingen hört av sig - men det är fan så jobbigt.
Det sliter på en att inte få något besked. Jag vill kunna planera lite - vilket kanske är en av mina "flaws"..

Så i och med detta börjar jag tänka i andra banor.. Flytta till en annan stad, jobba för ett tag och tjäna ihop pengar till en jorden-runt resa. För, vem vill inte ha en sån erfarenhet?!
Och sen känner jag att mina avsikter för att åka till USA inte är riktigt godtagbara. För egentligen vill jag ju till USA för att få uppleva självaste USA - inte ta hand om barn riktigt. Det är väl inte riktigt helt rätt?

En jorden-runt resa erbjuder dessutom många tillfällen till att knyta kontakter, kontakter som sen kanske tar mig till USA "for the right reasons" :D

MAN KAN JU BARA DRÖMMA!
Det är riktigt jobbigt iaf. Verkligen. Men, jag har ju hela sommaren på mig. Typ.


Skrivit in mig på manpower nu! Söka jobb skadar ju inte.

it'll take some time

Det har nu gått snart en månad sen min au-pair ansökan blev godkänd och än har ingen familj hört av sig.
Skrev ett mail tidigare idag till STS och frågade om det fanns något jag kunde göra och fick svar tillbaka att anledningen till att ingen familj har hört av sig är pga att jag inte har något körkort.
Visst, jag vet och förstår att det är jätteviktigt att jag måste ha körkort och det var något jag talade om med min kontaktperson på STS när jag höll på med ansökan. Hon sa att det inte var någon större fara men att jag skulle ta körkort så fort som möjligt.
Och sen, med tanke på att jag valt avresedatum tidigast början av september så är det rätt obvious, tänkte jag, att jag kommer att ha körkort tills dess.

Tänkte att familjerna kunde tänka i samma bana som jag gjorde, men tydligen inte. Ska i varje fall försöka, hårt som fan, att klara teorin nu i juni. Sen boka uppkörning så fort som möjligt så att min APC-profil kan uppdateras! Sen kanske jag får en familj, eller inte.
Tråkigt om det inte alls skulle bli någon au-pair resa. Tråkigt som fan.
Men, i oktober hoppas jag att jag senast har kommit iväg! Annars...

...vad gör jag då liksom?

dag 3

Nu har jag skrivit 2 av 10 prov. Det känns skönt. Matten känns, jag vet inte hur den känns.
Men om man jämför med hur jag kommer känna imorn så känns det bra! Imorn kommer inte alls bli nå bra.

och det var ett svårt prov idag, no fun. Sen att man inte får veta hur det gick förrän i slutet av juni är jju bara ännu mer piss.

på aupair fronten intet nytt

Ingen familj har satt upp mig för intervju än  - lite tråkigt. Men samtidigt så är det hemskt skönt för vem har tid att gå runt och behöva vara ännu mer orolig över någonting?

ANTAGEN!

YES! JIPI! YEAH!

Jag har blivit antagen till Au Pair programmet. Nu är det bara att vänta på att familjer börjar ringa :D

WAH!

Jag klickade nyss på Submit Application och nu kan man säga som Johanna sa; du är på väg kan man säga!
YEY!

fan vad spännande!

två steg KVAR

Nu har jag fixat sista referensen.. Så nu har jag bara ett kollage kvar att göra - ska skriva ut de sista bilderna imorn - sen är det bara ett steg kvar; SKICKA IVÄG ALLA PAPPER!

Yes.

två, tre, halvt fyra steg

Nu har jag varit duktig...

Jag gjorde nyss en kopia av mitt pass och letade fram en bild, jag halv flinade till och med! (Mitt ID foto)
Bilden ska användas för att fästas fast på mina amerikanska ansökningshandlingar. Och det står även i förhandlingarna att det är "du själv ska vara nöjd med detta kort" eftersom "Detta foto på är mycket viktigt eftersom det är den första bild familjerna ser".

Det halva fjärde steget jag gjort till att bli klar med ansökningen är att jag bestämt mig för att imorn ska det minsann fotas i skolan! Ska ju göra ett kollage och då ges det förslag på att jag ska välja ut "foton i olika situation" så som med vänner. Därför har jag bestämt mig för att käraste Kristin och Linda ska vara med på foto.
Ska även till fritids och jobba på eftermiddagen där jag hoppas på att få kunna fota lite mer. Sist jag fotade blev det bara en bild som gick att använda.

ett steg

Avklarat en del i processen av min ansökan som Au Pair nu; brevet.

Nu återstår bara...
- Ett kollage med mig och barn
- En child care reference
- Kopia på pass
- Litet foto (helst när jag ler)

SEN är allt klart för att skickas in D:D:D:DD:

RSS 2.0