fucking UNEMPLOYED!
schysst, verkligen schysst - fick just ett fint SAMTAL ÖVER TELEFONEN som meddelade att jag tyvärr måste gå från företaget då de "bantar ner nu". Yeah, right. Visst, jag vet att läget är så men för min egen skull var det sagt att det inte var någon större fara och jag citerar:
"Jag ser att du börjar få upp dina resultat nu så jag tänker göra såhär; jag fortsätter din provanställning 6 månader vi gör även så här - tar du dina mål i februari & mars månad blir du fastanställd."
jo men visst! jag märker det. jävla fan.
har väl mig själv att skylla också när jag börjar inse att man kan fan inte lita på folk!
DOCK, så väntar jag ett samtal från USA ikväll som är avgörande! nu vill jag verkligen HÄRIFRÅN!
så som arbetsmarknaden ser ut nu är det fan ingenting som håller mig kvar här, nästan..
"Jag ser att du börjar få upp dina resultat nu så jag tänker göra såhär; jag fortsätter din provanställning 6 månader vi gör även så här - tar du dina mål i februari & mars månad blir du fastanställd."
jo men visst! jag märker det. jävla fan.
har väl mig själv att skylla också när jag börjar inse att man kan fan inte lita på folk!
DOCK, så väntar jag ett samtal från USA ikväll som är avgörande! nu vill jag verkligen HÄRIFRÅN!
så som arbetsmarknaden ser ut nu är det fan ingenting som håller mig kvar här, nästan..
i need help! HELP!
madre min mia!
telefonintervjun igår gick väl an men jag var nervös, det medger jag. familjen verkar toppen och läget verkar helt toppen.
det är en liten by utanför new york city som heter Irvington med cirka 7000 invånare och det finns au-pairer i närheten. det ska även tydligen finnas en au-pair vid namn Micke bara någon minut ifrån min possibly future host family. det är ju spännande.
det är två grabbar på elva och tolv som jag ska ta hand om. två-tre dagar i veckan behöver de skjuts på morgonen runt 7.30 och det är ingefär en biltur på 45 minuter. sen är jag ledig fram till tre på eftermiddagen & jobbar till åtta på kvällen. om inte annat är jag övriga dagar ledig fram till tre på eftermiddagen ifall inte den yngsta pojken missar skolbussen.. :)
mamman i familjen var jätte trevlig och är en stay-at-home-mom. hon håller på och skriver en bok, spelar tennis, tar hundarna för en springtur, skriver poesi och undervisar en skrivklass en gång i veckan.
pappan jobbar med naturfrågar i washington dc så han är endast hemma på helgerna. han är både president & ceo på det här företaget som mamman sa sig vara världens största för att rädda världen. AS BRA! jag delar ju också det intresset och kommer säkerligen göra det mer om jag kommer dit till USA.
min uppgift vad beträffar pojkarna är mest att skjutsa dem till deras olika träningar som ligger ungefär 45 minuter bort där de spelar tennis. och medan de har sin träning finns där ett gym som deras tidigare au-pairer brukar träna på under tiden vilket är toppen! annars är det bara mest att hänga med pojkarna och så efter skolan. bara ha trevligt helt enkelt! :D
fick även prata med deras nuvarande au-pair, en svensk kille från östersund. det kändes skönt. han berättade att han verkligen trivdes och att de flesta brukar säga att de har hamnat hos en toppen familj men han sa att den här familjen verkligen var super! allt är ju bara positivt! sen kör de även en toyota prius! me like! och en lexus suv hybrid så även där är miljövänligare än en vanlig! like like like!
och om jag åker kommer jag att få bo i pool huset där det finns eget kök, vardagsrum och sovrum. plus att det bara är några kliv i från poolen! yes. så jag kommer få min privacy och familjen är mycket för att man tar dit kompisar och har inga problem alls med att man är ute sent. mamman sa att ifall jag skulle jobba sent nån kväll är det ju bara "to tell your friends that you'll join them at ten or eleven". och deras nuvarande au-pair använder bilen mycket på sin fritid så den kommer jag att ha tillgång. och gym finns det i närheten också, cirka 5 min med bil. och till metron är det gång avstånd som tar en in till manhattan! kan det bli bättre?
varför tvekar jag ens?
jo, därför.. eftersom pappan jobbar i washington så planerar de en flytt dit i augusti. så först blir det isf fyra-fem månader i new york och resterande i dc. visst, det kommer säkert bli jobbigt att lämna alla vänner som man förhoppningsvis fått i new york men de flesta är ju även de au-pairer och ska åka hem någon gång. alla kommer inte samma dag som jag. och jag kommer bara att få se mer av usa vilket inte alls är dåligt. har även hört att dc är trevligt! och deras nuvarande au-pair som jag talade med sa att det endast kostar cirka 250 svenska kronor att åka med bussen från DC till NY och det tar cirka fyra timmar. så skulle jag ha en underbart bra vän i NY är det bara att ta bussen en ledig helg eller så :)
vad beträffar semester har de ett sommar hus på beach island dit de brukar åka. :) och nyligen hade de varit i Vermont och åkt skidor. ja, tack gärna!
men det känns bara jobbigt att åka. så främmande. men det visste jag att det skulle vara. ett helt år. jag vet att det kommer kännas tungt emellenåt men det här ju faktiskt något jag har velat större delar av mitt liv - attt få komma till usa. och nu har jag världens chans. så varför inte ta den? jo, för först måste familjen verkligen vilja ha mig och under intervjun sa mamman att hon såg att jag kom i slutet på mars. men det var under intervjun och jag presenterade mig inte så bra. men förhoppningsvis har de överseende över att jag var nervös, man kan ju hoppas.
om jag åker i slutet av mars kommer deras nuvarande au-pair introducera mig för stället och det känns toppen. men hallå, SLUTET AV MARS ÄR SNART!
andra tankar jag haft är om jag skulle ändra avresedatum till efter sommaren. dels för att få leva livet här i sthlm en sommar och bara njuta av de sällskap som jag har nu, för det trivs jag med. men vad fan, sthlm finns ju kvar! och förhoppningsvis de vänner jag har här. och med tanke på ens jobbsituation har jag ju inte världens roligaste jobb. det går upp & ner. och att få interacta med människor irl skulle vara så jävla skönt! inte bara över telen även om det har sina fördelar.
men skulle jag resa efter sommaren skulle det innebära att jag bott hemifrån och på egen hand i ett helt år. vem vill då flytta hem till en helt främmande familj? det är väl lika bra att jag passar på nu när jag inte vant mig alltför mycket. och dessutom kommer jag ju att ha mitt poolhouse att bo i där jag kan vara för mig själv.
snälla, skriv några rader och hjälp mig bestämma mig! kära kära vänner..
telefonintervjun igår gick väl an men jag var nervös, det medger jag. familjen verkar toppen och läget verkar helt toppen.
det är en liten by utanför new york city som heter Irvington med cirka 7000 invånare och det finns au-pairer i närheten. det ska även tydligen finnas en au-pair vid namn Micke bara någon minut ifrån min possibly future host family. det är ju spännande.
det är två grabbar på elva och tolv som jag ska ta hand om. två-tre dagar i veckan behöver de skjuts på morgonen runt 7.30 och det är ingefär en biltur på 45 minuter. sen är jag ledig fram till tre på eftermiddagen & jobbar till åtta på kvällen. om inte annat är jag övriga dagar ledig fram till tre på eftermiddagen ifall inte den yngsta pojken missar skolbussen.. :)
mamman i familjen var jätte trevlig och är en stay-at-home-mom. hon håller på och skriver en bok, spelar tennis, tar hundarna för en springtur, skriver poesi och undervisar en skrivklass en gång i veckan.
pappan jobbar med naturfrågar i washington dc så han är endast hemma på helgerna. han är både president & ceo på det här företaget som mamman sa sig vara världens största för att rädda världen. AS BRA! jag delar ju också det intresset och kommer säkerligen göra det mer om jag kommer dit till USA.
min uppgift vad beträffar pojkarna är mest att skjutsa dem till deras olika träningar som ligger ungefär 45 minuter bort där de spelar tennis. och medan de har sin träning finns där ett gym som deras tidigare au-pairer brukar träna på under tiden vilket är toppen! annars är det bara mest att hänga med pojkarna och så efter skolan. bara ha trevligt helt enkelt! :D
fick även prata med deras nuvarande au-pair, en svensk kille från östersund. det kändes skönt. han berättade att han verkligen trivdes och att de flesta brukar säga att de har hamnat hos en toppen familj men han sa att den här familjen verkligen var super! allt är ju bara positivt! sen kör de även en toyota prius! me like! och en lexus suv hybrid så även där är miljövänligare än en vanlig! like like like!
och om jag åker kommer jag att få bo i pool huset där det finns eget kök, vardagsrum och sovrum. plus att det bara är några kliv i från poolen! yes. så jag kommer få min privacy och familjen är mycket för att man tar dit kompisar och har inga problem alls med att man är ute sent. mamman sa att ifall jag skulle jobba sent nån kväll är det ju bara "to tell your friends that you'll join them at ten or eleven". och deras nuvarande au-pair använder bilen mycket på sin fritid så den kommer jag att ha tillgång. och gym finns det i närheten också, cirka 5 min med bil. och till metron är det gång avstånd som tar en in till manhattan! kan det bli bättre?
varför tvekar jag ens?
jo, därför.. eftersom pappan jobbar i washington så planerar de en flytt dit i augusti. så först blir det isf fyra-fem månader i new york och resterande i dc. visst, det kommer säkert bli jobbigt att lämna alla vänner som man förhoppningsvis fått i new york men de flesta är ju även de au-pairer och ska åka hem någon gång. alla kommer inte samma dag som jag. och jag kommer bara att få se mer av usa vilket inte alls är dåligt. har även hört att dc är trevligt! och deras nuvarande au-pair som jag talade med sa att det endast kostar cirka 250 svenska kronor att åka med bussen från DC till NY och det tar cirka fyra timmar. så skulle jag ha en underbart bra vän i NY är det bara att ta bussen en ledig helg eller så :)
vad beträffar semester har de ett sommar hus på beach island dit de brukar åka. :) och nyligen hade de varit i Vermont och åkt skidor. ja, tack gärna!
men det känns bara jobbigt att åka. så främmande. men det visste jag att det skulle vara. ett helt år. jag vet att det kommer kännas tungt emellenåt men det här ju faktiskt något jag har velat större delar av mitt liv - attt få komma till usa. och nu har jag världens chans. så varför inte ta den? jo, för först måste familjen verkligen vilja ha mig och under intervjun sa mamman att hon såg att jag kom i slutet på mars. men det var under intervjun och jag presenterade mig inte så bra. men förhoppningsvis har de överseende över att jag var nervös, man kan ju hoppas.
om jag åker i slutet av mars kommer deras nuvarande au-pair introducera mig för stället och det känns toppen. men hallå, SLUTET AV MARS ÄR SNART!
andra tankar jag haft är om jag skulle ändra avresedatum till efter sommaren. dels för att få leva livet här i sthlm en sommar och bara njuta av de sällskap som jag har nu, för det trivs jag med. men vad fan, sthlm finns ju kvar! och förhoppningsvis de vänner jag har här. och med tanke på ens jobbsituation har jag ju inte världens roligaste jobb. det går upp & ner. och att få interacta med människor irl skulle vara så jävla skönt! inte bara över telen även om det har sina fördelar.
men skulle jag resa efter sommaren skulle det innebära att jag bott hemifrån och på egen hand i ett helt år. vem vill då flytta hem till en helt främmande familj? det är väl lika bra att jag passar på nu när jag inte vant mig alltför mycket. och dessutom kommer jag ju att ha mitt poolhouse att bo i där jag kan vara för mig själv.
snälla, skriv några rader och hjälp mig bestämma mig! kära kära vänner..
second family alert!
nu har minsann en ny familj, även denna från new york, hört av sig!
det har till och med utvecklats så att de kommer ringa i helgen. wow wow, jag är spänd!
hur som helst så bor de, med tåget taget, en halvtimme! ifrån new york central station! oh my fucking god.
heaven med andra ord.
även här är det två pojkar som ska tas hand om.
12 och 13 är de. familjen har haft två (eller om de var tre) au-pairer tidigare från sverigen.
sverige har sin charm. hoppas även jag är en del av den charmen.
wish me good luck mates!
det har till och med utvecklats så att de kommer ringa i helgen. wow wow, jag är spänd!
hur som helst så bor de, med tåget taget, en halvtimme! ifrån new york central station! oh my fucking god.
heaven med andra ord.
även här är det två pojkar som ska tas hand om.
12 och 13 är de. familjen har haft två (eller om de var tre) au-pairer tidigare från sverigen.
sverige har sin charm. hoppas även jag är en del av den charmen.
wish me good luck mates!
feet; foot-foot
efter helgen arbete mår mina fötter bättre om man ser till stukningen. i övrigt mår de inte så bra då jag stått & gått mest hela helgen och har nu väldigt mycket ont i fötterna. speciellt i vänstra lilltån så till alla som är så förtjust i dem; låt bli, eller var åtminstone försiktig, om vänstra lilltån.
annars kan jag gå i trappor, utan att det gör så fasligt ont. jag börjar bli mänsklig igen.
kände idag på väg hem från jobbet att jag skulle gärna möta upp någon för att ta en fika. mina fötter behövde det. men ingen fanns tillgänglig, ingen av de jag tänkte på. men det hade varit fruktansvärt mysigt och uppskattat. jag behövde det idag. måndag & tisdag som jag har framför mig är inga roliga dagar så jag tänkte att jag kunde få mitt trevliga idag. för övrigt har inte någon dag den senaste veckan varit trevlig då jag nu jobbat i sju daga i rad och fem till väntar med dubbelpass tisdag & onsdag (varav anledningen till att jag fruktar dem så enormt).
nej, befinner mig i sängen nu och letar reda på en billig & prisvärd kamera men som ändå håller måttet. måste ju börja dokumentera mitt liv lite bättre - såg filmer från i somras och fram till dess att jag och linn flyttade in i lägenheten. filmer som vi för övrigt spelat in med datan och det var hemskt trevligt att se. ska väl sätta i hop ett montage nått tag. ha, det vore perfekt.
nej, mer bilder som sagt!
annars kan jag gå i trappor, utan att det gör så fasligt ont. jag börjar bli mänsklig igen.
kände idag på väg hem från jobbet att jag skulle gärna möta upp någon för att ta en fika. mina fötter behövde det. men ingen fanns tillgänglig, ingen av de jag tänkte på. men det hade varit fruktansvärt mysigt och uppskattat. jag behövde det idag. måndag & tisdag som jag har framför mig är inga roliga dagar så jag tänkte att jag kunde få mitt trevliga idag. för övrigt har inte någon dag den senaste veckan varit trevlig då jag nu jobbat i sju daga i rad och fem till väntar med dubbelpass tisdag & onsdag (varav anledningen till att jag fruktar dem så enormt).
nej, befinner mig i sängen nu och letar reda på en billig & prisvärd kamera men som ändå håller måttet. måste ju börja dokumentera mitt liv lite bättre - såg filmer från i somras och fram till dess att jag och linn flyttade in i lägenheten. filmer som vi för övrigt spelat in med datan och det var hemskt trevligt att se. ska väl sätta i hop ett montage nått tag. ha, det vore perfekt.
nej, mer bilder som sagt!
no new york :(
hade en liten mail korrespondens med familjen i new york men efter tag kom det fram att vi inte passar riktigt.
de har en speciell syn på en viss sak som inte kom överens med mig. vilket var hemskt synd. annars hade jag kanske varit på väg till new york om si så där en månad.
men det får bli en annan gång, HOPPAS jag.
de har en speciell syn på en viss sak som inte kom överens med mig. vilket var hemskt synd. annars hade jag kanske varit på väg till new york om si så där en månad.
men det får bli en annan gång, HOPPAS jag.
not again!
jag vill inte. redan varit igenom det en gång. och det var en gång för mycket.
jävlar i helvete känner jag.
jävlar i helvete känner jag.
family alert! family alert!
shit my pants off!
en family from new york, eller närmare bestämt centerport, har hört av sig!
de har tre söner,
robert, 15
christopher, 13
michael, 12
och jag vet fan inte vad jag ska ta mig till!
saken är även den att de är den första family som verkligen visar ett intresse. de skickade ett personligt mail utöver notificationen man får från au-pair förmedlingen. exciting!
men saken är även den frågan om jag verkligen vill det här? jag har ju mitt liv i sthlm nu. jag vill inte här ifrån än. mitt tidigaste avresedatum till usa är 6 april. det är snart. fast det kanske är lika bra - om jag nu kommer iväg. ska jag iväg så ska jag iväg snart! jag vill hinna med mycket i mitt liv ;)
SHIT DET HÄR ÄR SVÅRT!
har svarat på mailet deras alldeles nyss och får se vad som händer. förhoppningsvis har jag en telefonintervju med dem i helgen? :)
en family from new york, eller närmare bestämt centerport, har hört av sig!
de har tre söner,
robert, 15
christopher, 13
michael, 12
och jag vet fan inte vad jag ska ta mig till!
saken är även den att de är den första family som verkligen visar ett intresse. de skickade ett personligt mail utöver notificationen man får från au-pair förmedlingen. exciting!
men saken är även den frågan om jag verkligen vill det här? jag har ju mitt liv i sthlm nu. jag vill inte här ifrån än. mitt tidigaste avresedatum till usa är 6 april. det är snart. fast det kanske är lika bra - om jag nu kommer iväg. ska jag iväg så ska jag iväg snart! jag vill hinna med mycket i mitt liv ;)
SHIT DET HÄR ÄR SVÅRT!
har svarat på mailet deras alldeles nyss och får se vad som händer. förhoppningsvis har jag en telefonintervju med dem i helgen? :)
men helgen var bra
i torsdagskväll åkte jag och linn hem till skogarna. det passade utmärkt eftersom jag blev väldigt sjuk och behövde få medicin vilket jag själv inte hade råd med. åkte hem, låg i soffan ett par dagar och nu mår jag toppen.
sjukt skönt att träffa gamla ansikten igen! ett VÄLDANS kärt återseende var kristin och linda. mina två kära vänner som jag inte träffat på en evighet, speciellt linda. med linda fick jag även en halvtimme med här i stockholm när hon i tisdags åkte hem till båstad igen. ännu mer bra!
alla andra var också kära att få se igen! FIA! galet längesen jag träffade hennes - sen studenten tror jag! så himla skönt.
saknat alla nå enormt.
och vinkvällen i måndags här hemma i stockholm var också väldans trevlig! åt dunder mat och drack en dundrans jävla mängd vin. fick mina naglar målade lila - inte lika fint dagen efter ;p
och på tal om trevligt var umgänget så jävla nice. jag gillar mina vänner här nere. det är ju alltid ett plus, eller hur?
sjukt skönt att träffa gamla ansikten igen! ett VÄLDANS kärt återseende var kristin och linda. mina två kära vänner som jag inte träffat på en evighet, speciellt linda. med linda fick jag även en halvtimme med här i stockholm när hon i tisdags åkte hem till båstad igen. ännu mer bra!
alla andra var också kära att få se igen! FIA! galet längesen jag träffade hennes - sen studenten tror jag! så himla skönt.
saknat alla nå enormt.
och vinkvällen i måndags här hemma i stockholm var också väldans trevlig! åt dunder mat och drack en dundrans jävla mängd vin. fick mina naglar målade lila - inte lika fint dagen efter ;p
och på tal om trevligt var umgänget så jävla nice. jag gillar mina vänner här nere. det är ju alltid ett plus, eller hur?
ångestfylld dag
första dagen på jobbet efter julledigheten innebar en väldans massa ångest. ångest som få. det var riktigt tungt faktiskt.
projekt man ligger efter i, nya rutiner, nytt arbetssätt och en hel del annat. alla hade vi nog våran ångest inom oss.
hur kommer allt bli nu?
som jag känner för tillfället är allt bara upp och ner. sov knappt något i natt och då la jag mig ändå och försökte sova kl 9 igår! la mig i sängen kl. 8 med sängen. gick inte alls bra.
hade ångest över annat sen tidigare i veckan också men det löste sig nyss - så jävla skönt!
jag vet att det kommer gå över mer och mer ju mer man kommer in i rutinerna igen. i att arbeta helt enkelt. men om folk i min omgivning försvinner som jag så tror att de kommer, kommer inte jobbet bli lika bra längre. jag trivs med mina kollegor. det får inte bli så.
we'll ride this storm out together. vi måste.
laganda.
projekt man ligger efter i, nya rutiner, nytt arbetssätt och en hel del annat. alla hade vi nog våran ångest inom oss.
hur kommer allt bli nu?
som jag känner för tillfället är allt bara upp och ner. sov knappt något i natt och då la jag mig ändå och försökte sova kl 9 igår! la mig i sängen kl. 8 med sängen. gick inte alls bra.
hade ångest över annat sen tidigare i veckan också men det löste sig nyss - så jävla skönt!
jag vet att det kommer gå över mer och mer ju mer man kommer in i rutinerna igen. i att arbeta helt enkelt. men om folk i min omgivning försvinner som jag så tror att de kommer, kommer inte jobbet bli lika bra längre. jag trivs med mina kollegor. det får inte bli så.
we'll ride this storm out together. vi måste.
laganda.
