Herr Jacke

Efter arbetsintervjun var över gick allt bara utför.

Skulle ta mig in till stan igen efter att jag varit hem på lite lunch. Hade bestämt mig för att hitta en viss affär på en viss gata - och det utan minsta hjälpa. För här ska vi minsann lära oss Stockholm. Om jag nu ska bo här ska väl kunna hitta också, eller?

Och tro på fan att jag inte hittade efter att ha gått runt i en timme! Och när jag väl kommer dit hittar jag inte det jag söker - en väska. Springer runt på andra affärer, hittar många bra men budgeten spricker. Köper inget och mer värker fötterna.
Kommer hem efter många mil, får efterlängtad man i magen och sen var det bara att köra igång med jobbsökandet.

Humöret var inte på topp då jag inte alls hade ork till att skriva ihop ansökninsbrev till alla förbannade jobb så jag sparade bara ner informationen på min sida på Arbetsförmedlingen och imorn om jag har ork och tid ska jag skriva ihop brev till alla olika "kategorier" som jobben jag sparat går i.
Sen blir det mass utskick!

Hoppas det går bra på tisdag, då jag ska prov jobba, och att jag får fortsätta. Fortfarande piss över att det bara är deltid.
Jag vill ju ha money, eller rättare sagt JAG BEHÖVER MONEY!

Just nu känns hela jobbsituationen bara jobbig och inte blir det bättre av att jag i bästa fall måste hitta ett till deltidsarbete som stämmer in med tiderna på det andra deltidsarbetet.


Varför kan det inte vara lätt att bli vuxen? Jag blir väl bara starkare som människa av lite motgångar, visst är det väl så?