Herr Jacke

Nu har jag sett det sista av Niklas Olsson, så skulle man kunna säga. Och så är även fallet, nästan.
Vi åt middag på Pearl Palace, det var mycket trevligt. Min räkcocktail smakade dock inte, inte alls. Men umgänget smakade verkligen, gott.

Jag och Lisa gav Niklas två presenter. Ett par sverige kalsonger så han inte glömmer sitt ursprung. Och ett rosa brevpapperskit så att han inte glömmer oss, sina kära vänner. Ett brev i månaden? Plus några vykort på det.

Och för att alla ska veta vilken Niklas jag talar om, så är det han, den här Niklas jag talar om.


Sentimental, sentimental, sentimentalitet.