Herr Jacke

när det kommer till att vara social för mig står jag helst lite utanför då jag vet i förväg att jag inte riktigt passar in. det ligger inte i min natur att försöka smälta in då jag inte känner för det.

jag tycker det är förbannat tråkigt samtidigt som jag ser det som en säkerhet inom mig själv.
jag behöver inte alltid delta för att känna mig nöjd - som ikväll. det umgänge jag upp tills nu varit med om räcker alldeles bra för mig.

och inte måste vi alla vara lika. jag är långt ifrån lik någon annan.
men jag förstår att mina vänner kan se det som en svaghet, självklart. men jag trivs mycket väl med det, ibland och ibland inte alls.


några tappra försök har jag nog allt gjort ibland, och i framtiden kommer det komma allt fler tillfällen. och det är jag tacksam för, men ikväll kändes inte som att vara en del av den framtiden.


det går framåt. jävligt sakta, men fan framåt personligen ansett.