fruktansvärt
Må hända att jag överdriver litet med rubriken, men ibland kan det verkligen kännas riktgt fruktansvärt. Och varenda liten gång det inträffar, inträffar det under olika omständigheter. En dag som denna inträffar det i samband med "stalker"-feeling, bokläsning i min ensamhet och musik-lista.
Varje dag, en dag som denna, har jag en tendens att bete mig som en tvättäkta stalker. Jag sitter och ugglar och funderar ut, här nere på mitt rum, utan några vidare framgångar. Kan hända att jag reser mig ett antal gånger i minuten för att "rensa tankarna och börja om på nytt i min tankegång", men jag misslyckas varje gång. Därför tar jag till sms/telefon-teknologin och skriver några rader, hör av mig till någon. Den/de där någon/några vägrar att höra av sig de första femton försöken att höra av sig och när de väl hör av sig, hör inte jag av mig tillbaka. Jo, förvisso gör jag det, men inte alls med samma krut som de hade varit med svar på första försöket. Andra ger inte med sig alls, utan låter tystnaden hålla i sig. Idag är en sådan dag.
Därför sitter jag här i min ensamhet med andra ord.
Jag, min ryska porslins tekopp och dvärgen.
Det har tagit mig en timme kanske, eller snarare en halvtimme (tendensen att överdriva ligger i sig) att ta sig igenom de första två sidorna, en tredje del av te't och en hundra del av ensamheten. Men jag är på gång, jag känner det. Energi börjar ge med sig! Nej, se där, det fanns ingen energi, endast en honung-i-tet-kick + ica:s mjölkchoklad från förra veckan, från min födelsedag.
Gällandes listan av musik så får det vara droppen! Jag orkar inte med dessa ständigt-uttjatade-låtar-som-tar-kål-på-mig. Det är inte kul längre.
Snälla någon, ge mig en helt ny, komplett spellista? That would make my day! Or even better, my life!
Så ynkligt.
Jag längtar så tills jag får min nya dator (siktar mot juletid, kanske juletid 2010) då jag kan organisera som aldrig förr.
All skit musik ska ut,
musik som jag försökt mig på minst trettiosju gånger att rensa.
Varje dag kommer viljan upp att städa, samtidigt faller ångesten in att den-där-musiken-kanske-man-kommer-behöva-någon-gång-i-framtiden-för-en-nostalgi-tripp. Tveksam.
När det kommer till att vara social i ensamheten, ensam i te-kopparnas rike och förbannat less på sin spellista är herrn här expert. Ingen ny jävla teknologi kan hjälpa dig, vart du än i livet finner dig. Ingen bok och inget te i din tekopp kan rädda dig ur ditt förbannat jävla tråkiga liv. Lika lite kan viljan att ändra sitt liv (sin spellista) hjälpa dig ur fattigdom.
Nu gled jag ur spåret lite, men vad gör väl det när dvärgen hatar furstinnan så otroligt mycket och jorden fortfarande är jorden, vart den än befinner sig? Om jag befinner mig på den, vet jag, men hur stabilt är en annan fråga.
Over and out, dropp dead georgues and high on hasch!
.. se, där har vi minsann uppriktigt sagt en värdelös, men ändå, en five-paragraph-essay, utan några direkta cohesive-devices such as moreover, in contrast, furthermore, on the contrary
mer orosväckande är att den uppsats som ska vara klar imorn, den om Alice Walker and her view on religion, shown through her book "The Color Purple" inte ens är påbörjad.
Jag kommer ihåg när vi skulle skriva en uppsats om The Color Purple på lektionstid. Jag hade såklart inte läst den, så jag fick skriva en uppsats byggd på det jag antog att den handlade om efter det lilla jag hade hört på lektionerna.
Ah, det var tider det!
Förresten är söndag = ångest. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.
Men Jakob, ryck upp dig... snart är det tranan också:)
Jag tänker skolka imorgon.
